Äntligen!

Jag har jobbat med marknadsfrågor i över 10 år och träffat oändligt många marknadschefer på flera av Sveriges största företag. De allra flesta har varit i åldrarna 45-55år och alltid efter man börjar lära känna varandra och börjar prata om mer än enbart nästa strategipresentation eller kampanj så kommer vi ofta in på nästa steg i karriären. Då jag alltid varit yngre än mina motparter, jag är blott 40 år ung, blev jag till en början väldigt överraskad då många var rätt pessimistiska om framtiden. De satt allt som oftast i ledningsgruppen och i princip ingen hade någon ambition att bli VD, som för övrigt sällan verkar rekryteras/befordras från just marknadschefsposten, och den överhängande känslan var att andra företag slutat ringa efter 50. Intresset dör av och trots lång erfarenhet från både branschen och från ledarskap och allt vad det innebär så prioriterades de ofta bort i rekryteringsprocesserna.

Vad är det företagen är rädda för? Att 50-plussare inte skulle vara motiverade? Att de bara går och väntar på pensionen som med jämna mellanrum dessutom flyttas framåt i tiden? Att de inte skulle passa in med resten av teamet? Att deras kunskap är obsolet – kan verkligen en 50-åring jobba med sociala medier? Fråga Dagny, 109. Och kan verkligen äldre lära sig att sitta och jobba i videomöten dagarna i ända?

Att Sverige som land konstant verkar underskatta värdet av äldres erfarenhet och kompetens syns även i offentligheten. Ett ofta nämnt exempel är skillnaden i ålder på partiledarna i Sverige och presidentkandidaterna i det senaste valet till president i USA.

Läs hela Björns krönika på https://svemarknad.se/antligen/